Är inte träning träning? Oavsett gren?
Emil i freestyle
Länge hade Sveriges Hundungdom huvudmannaskapet för freestylen i Sverige. Numera ligger den under SKK.
Fortfarande finns dock stämpeln ”ungdomsgren” på sporten. Med det finns både för och nackdelar.
Självklart tycker jag att det är underbart att ungdomar vågar sig ut på planen. I freestylen känner de sig välkomna och accepterade för det som de lyckats skapa med sina hundar. Sammanhållningen är god, och som nytt ekipage är det lätt att hoppa in och göra sig bekant med de andra tävlande.
På lydnadsplanen eller i brukset, där gubbarna med skägg och fjällrävenbyxorna regerar, är det svårt att komma med något. Gubbarna smått fnissar åt ”de små flickorna, de försöker ju i alla fall”. Och därmed är det självklart svårt att visa att man faktiskt går för något, eller för den delen få en ärlig chans att bli ”en i gänget”.
Freestylen främjar våra ungdomar med hund och deras träning samt känsla för djur.
Dock känns det lite tråkigt varje gång man konverserar med en” vuxen” som är intresserad av kurs, där det senare visar sig att det var tänkt till deras 8-åriga dotter, och för dem en självklarhet, för ”inte skulle dom”. Detta händer sällan inför mina tävlingslydnadskurser.
Pelle i agility
Det är svårt att få de nya grenarna att slå igenom med den respekt de faktiskt förtjänar.
För en tid sedan blev jag något chockad. Tränade för en man som själv stred för agilityns genomslag på 80-talet, och kämpade för dess respekt. Jag visade upp ett freestyletrick som jag nyss lärt in och var stolt över, som respons fick jag ”haha vad gulligt, hur går det med fria följet?”.
Hundträning är väll hundträning?
För mig är alla grenar hundträning, och alla innehåller trick.
Om det så är slalom mellan benen, apportering, hopp över hinder eller hitta gubbe i skogen – så är det trick!
Vissa trick tar längre tid att lära in, vissa går fort.
Pelle klass Elit lydnad
Och om all träning är träning, varför är då viss träning klassad som ”svårare” och viss är ”för lillflickan”?
Att träna apportering, eller slalom mellan benen kan vilken 10-åring som helst klara av, så länge man har en hund som är sugen på momentet.
Men rutskick eller att balansera hunden på axeln går jag sällan igenom på mina barnkurser – det är för svårt. Men skulle en 10-åring klara detta, vad tror ni gubbarna blir mest imponerade av? När Lisa och Fido kör elitens rutskick eller Fido som balanserar på Lisas axel?
Samtliga grenar går att göra barnvariant och vuxenvariant på! Dessutom är Sverige ganska ensamma om att ha så många ungdomar i freestylen som vi har, internationellt är det en ”vuxengren”.
Icke hundfolk
De som själv inte tränar hund, dömer efter vad de ser. Och när jag publiktränar i kungsträdgården är för mina hundar strunt samma vilken gren vi kör, det är störningen vi vill ha.
Plötsligt är det inte de dömande ögonen som på brukshundklubbarna, utan tvärtom.
Kör jag där ett fritt följ så rycker folk på axlarna, men när min lilla papillon backar runt mig, hoppar över mina utsträckta armar eller kryper baklänges – då kommer applåder!
Samma okunskap?
Är det då inte samma okunskap på brukshundklubbarna som i Kungsträdgården?
De i kungsträdgården vet inte hur mycket tid jag lagt på att finslipa det där fria följet, eller för den delen vad domaren dömer efter.
Men inte heller vet de på brukshundklubbarna hur mycket jag tränat och tragglat för att få till ”just det där tricket”, och återigen, vad domaren dömer efter.
Så hur kommer freestylen framåt?
Gäller samma som agility så får vi väll vänta 20 år (eller mer, då jag inte skulle klassa agilityn som godkänd i alla bruksgubbars ögon). Men inte vill jag kämpa och dra tills jag är över 40 för att lyckas imponera en bruksgubbe! Då vill jag minsann ha kommit längre än så!
Emil under sökträning
För mig är det ganska otroligt att de som tror sig ”veta bäst” är de som inte kan se hur mycket träning som ligger bakom det jag gör med mina hundar.
Fram tills dess får bruksgubbarna ”kämpa i skogen” med sitt uppletande, och vi ”flickor kan leka freestyle med våra hundar” på apellplanen (om inte de vill köra lydnad det vill säga, då får vi leka på annan plats).
Så vi får väll vänta vi freestylefolk, vänta på att bruksgubbarna ska ta av sig kepsen, klia sig i huvudet och försöka lära sin schnauzer en bakåtvolt.
Uppvisning i Kungsträdgården
Igår var det uppvisning som stod på schemat.
Stockholm firade hundens dag, och med detta hade Stockholms KK tagit tag i det hela.
Uppvisningar, information och annat skojj var ordnat.
Så med tre hundar begav jag mig kommunalt in till Stockholm.
Väl på plats möttes jag upp av ytterligare 5 ekipage ur uppvisningsgruppen. Härligt återseende med samtliga tjejerna!
För oss blev det hela hektiskt. Emil gick som nr 1, Jippo som nr 4, och Pelle som nr 9. Och inga pauser mellan ekipagen, vilket för min del betydde snabba byten och uppvärmningar med hundarna.
Som tur är, så är killarna rätt vana vid det här laget – och köpte läget.
På plats är det verkligen bara roligt, men väl hemma upptäcker man att det verkligen tar på krafterna. Sängen blev tidig igår kväll!
Intensiv helg!
Inatt klockan 12 kom jag hem för att stupa rätt ner i sängen!
Men för att starta från resans början.
Fredag kväll begav jag mig ihop med mina två border collies (Pelle och Jippo), samt Annie Björklund och hennes border collie och blandis.
Freestyle på Gotland stod på schemat!
Två stycken elever från årskurs tre, hade som projekt att införa freestylen på Gotland. Med detta var Annie och jag inhyrda för en intensivkurs under helgen.
Jag stod för det teoretiska och ihop körde vi den praktiska delen.
11 deltagare fanns på plats, och alla med olika mål och ambitioner. Det fanns dem som var där främst för att stötta tjejernas projekt och dem som hade höga tävlingsambitioner.
Raserna på hundarna var lika fördelade dem, det fanns allt från chihuahua till dalmatiner och border collie.
Någon som verkligen gjorde intryck på mig var en liten italiensk vinthund på 4 månader! Jisses vad härlig hund!
Efter kursen på lördagen var både Annie och jag slut men åkte ändå vidare för att valla.
Pelle som inte kört på mycket länge imponerade med hur mycket han kom ihåg efter lite avdamning! Min gammelskrutt!
Jippo har kört oftare, och gick bra. Han fick denna gång köra mycket med instruktören och detta var något som blev tydligare för mig. Jag känner att vi båda gör framsteg – jag måste bara våga släppa kontrollen mer, och istället hjälpa honom när det blir tokigt.
Under söndagens freestylekurs kändes det som att de sista polletterna trillade ner för deltagarna, och av kursvärderingar att döma åkte ett glatt, trött och riktigt inspirerat gäng från guteskolan!
Arrangörerna av detta jobb hade gjort strålande ifrån sig och jag tror två stora MVG:n väntar tjejerna!
Deltagarna började redan uppmana om en fortsättningskurs, så vi får se om det blir en ny resa till Gotland med detta syfte.
Men visst är det skönt att komma hem!
Borta bra (och ibland såhär superbra) men hemma bäst!
Bilder kommer troligen dyka upp senare!
Gotland i helgen!
På fredag kväll beger sig Annie, jag och fyra av hundarna (Pelle, Jippo, Benny och Buffen) oss mot Gotland!
Härligt att åka dit igen!
Denna gång inte bara för vallningens skull, utan främsta syftet denna gång är ”Gutestyle”!
Gotland har nämnligen ett hundsportsgymnasium där och två av de studerande tjejerna har som projektarbete att få in freestylen på Gotland.
Därav är Annie och jag inhyrda denna helg att instruera en grupp intresserade på olika nivåer!
Tjejerna har länge planerat inför detta – och nu är tiden äntligen inne.
Så på dagarna är det freestyle på gymnasiet, och kvällarna blir det för Annie och mig vallning!
Kan det bli en bättre helg?
Bild från en tidigare resa.
Hund-hus!
Denna vecka är det verkligen hund-hus här hemma!
Tid för annat finns inte.
5 hundar! (Nemi och Zelda)
Powder-puff damerna är på besök under tiden deras matte Åsa är på semester.
Förutom att leva ”trickhundar-livet” står även träning på schemat för dem.
Denna vecka skall vi fila på ställande under gång samt HTM-positioner.
Pelle
I onsdags opererades Pelle (BC snart 9 år) för sitt ändtarmsbrock samt kastrerades (prostata är inte helt jämn, och detta blir inte bättre med tiden).
Dagarna efter operation var han verkligen hängig, och därav har mitt bloggande uteblivit. Jag har helt enkelt inte sett förbättring.
Nu de senaste dagarna har dock allt förändrats! Han kan återigen bajsa normala högar och ser inte ut att smärta under tiden!
Att man som matte kan bli så glad över en normal bajshög?!
Det där med att ha tratt upptäckte vi dock var ett problem! Den snart 9 år gammla hunden har nog aldrig haft det?! Att ha den på var inga problem, däremot att ta sig framåt så fick Pelle panik om den stötte i en vägg.
Tackar för god lydnad på hunden. Han har fått gå utan tratt och vi har fått ”nej;a” att slicka sig. Under nätter platsläggs Pelle i sin bädd med tratten på.
Jippo
Liten skitunge debuterar lydnads-ettan på söndag!
Så nu är det hårdträning inför starten!
-Japp hundhus!
Som ni förstår är det ”fullt ös medvetslös” här hemma för närvarande!
Och då ska man inte glömma att jag dagligen har kurser också (samt ytterligare några bollar i luften som jag ännu inte avslöjar här).
Men vad tar man sig till utan de fyrbenta?!
/ Agnes och de 20 tassarna som i skrivande stund lagt beslag på sofforna och sover tungt.
Årsmöte och eloge till ÖBK!
Igår gick Jippo och jag upp till klubben för att delta på årsmötet.
Med en hel del skratt, trevliga diskussioner och framtidsvisioner så uppfattades mötet betydligt kortare än klockan visade.
Ändå fick Jippo sin träning efter som jag tänkt. Joel (husse) kom även upp för att kommendera mitt fria följ, och i helhet är jag nöjd med passet.
Jag måste då säga att jag är otroligt nöjd med min klubb! Go Österåkers BK! Och en eloge till er som kämpar, ni ska veta att det är uppskattat – det säger jag inte tillräckligt ofta (troligen inte heller de andra 340 medlemmarna, vilket absolut inte är en ursäkt utan snarare gör saken värre).
Detta år ska jag vara lite duktigare på att skicka uppdateringar från oss och våra tävlingar, och även önska lite kurser då jag har några grenar kvar att testa på hobbynivå!
En klubb är aldrig aktivare än sina medlemmar.
Trampdynetrassel – igen!
Har ju glömt berätta här.
Lagom till att Jippos trampdyna börjat läka och se riktigt fin ut – ja då sprack nästa!
Skulle gissa att det är saltet ute som torkar ut dem så mycket så de spricker och därav problemet.
Det är bägge gånger ”topparna” på trampdynan som spruckit och kanten är på väg att lossna helt.
Som tur är verkar det läka snabbt och Jippo verkar inte störd av detta.
Dock har killen en otroligt hög smärttröskel – sådär hög att det nästan skrämmer mig!
Hur som helst så kladdas det ordentligt med tassalva för att mjuka upp dem, slippa isbildning och förebygga fler spruckna dynor.
Imorgon blir det ett pass på klubben där pappa ska få kommendera mig, hoppas på bättre resultat än sist!
Men nu blir det lite kvällsmys med mina fyra killar i soffan, och självklart några träningspass i reklampauserna!
Kom alltid ihåg!
Träna med mål på resultat, optimal stressnivå och korta intensiva pass.
Så länge det är fysiskt möjligt – går det att lära!
Varför ta den lätta vägen?
Det är nog Jippos standard kommentar!
Eftersom dagens lydnadspass uteblev och Jippo tydligt demonstrerade detta genom evig klagan så tog jag och körde ett litet klickerpass.
Jag uppfattar hans utbud av freestyletrick som något ”fattigt” och tänkte därmed fylla ut detta.
Bestämde mig för att klicka in ”skäms” (lägg tassen över nosen från ligg, sitt, sitt fint eller stegra) från ligg.
Jippo vill dock gärna involvera mig i arbetet. Och började därmed lägga tass mot mig. Jag klickade alla tassrörelser då jag vill ha tassen med i arbetet.
Dock kom jag aldrig riktigt från detta?
Jag satt själv på golvet framför Jippo och killen kan nu ”lägg tass på min fot och stoppa nosen under sitt ben”. Haha bara Jippo tycker det är ett mer logiskt trick!
Nej ett pass till – sen sitter även det tricket! Men bara Jippo får mig att skratta så mycket i träningen!
Du är ju för rolig Jippo!
Vad har jag för hund egentligen?
Kom nyss in efter att ha kört ett lydnadspass med Jippo.
Målet med passet var att köra en ”tävling” Dvs bli kommenderad under samtliga moment och alla på rad utan belöning, för att sedan plocka ut de moment som behöver slipas.
Men det känndes inte bra alls!
Jippos attityd har aldrig varit så dålig, plötsligt hände inget på kommenderingar och han var bara ”off”. Den där entusiasmen och drivet som han alltid haft var som bortblåst och han känndes inte alls som den drivande hunden han normalt är i lydnaden.
Och då vidare till varför?
Jag vägrar lägga ner ett träningspass utan att ha hittat faktorer, lösningar och mål för nästa pass.
Jag funderade på vilka faktorer som gjorde detta. Plogbilen var på klubben och Jippo reagerade på den, men fortfarande brukar han släppa omvärlden totalt på mitt första ”fot”?
Platsliggningen körde han bredvid pappas kangal på 60 kg (i Jippos tycke för stor för att vara hund!), och om det skulle vara det som satte obehag? Men han var ju i bilen och det är inte alls typiskt Jippo att haka upp sig på en sån sak.
Nej jag var inte det minsta nöjd och kunde inte riktigt sätta fingret på vad som gjorde detta träningspass så dåligt?
Väl hemma satt jag och pillade ut iskockorna mellan Jippos trampdynor då jag upptäcker att han har ju skurit upp en trampdyna!
Klart han inte jobbar som vanligt med trasig dyna?!?
Hade det varit Pelle eller Emil som skurit upp en trampdyna så hade det varit haltande, gnällande, gnagande och tydligt demonstrerande om att ”DET GÖR ONT!”.
Men inte Jippo… Han försöker, ser lite låg ut, men försöker… Klart som sjutton det blir halvdant!
Dumma matte som inte tänker på fysiska obehag utan bara pyskiska…
Så nu får jag slå mig själv lite i huvudet och ge Jippo en klapp på axeln för sitt kämpande på plan!
Duttiga killen som jobbar även när det gör ont. Mammas lille flamstrams!
(Bilderna från ett tidigare pass)
Gula !
Idag var det malle-dag!
Ihop med sambon Joel, mamma, hennes malle Ruben och mina tre fyrbenta begav vi oss idag till Jessica (Karlsson) för hundträningsbesök.
Alla hade vi olika delar vi ville nyttja de andra till.
Jag själv ville bli kommenderad i fria följet med Jippo, mammas ”lilla” Ruben skulle träna på bus och lek med ”okända” personer, och Jessicas lilla Indie skulle passivitetstränas.
Ihop med Jessis två mallar och mammas chabrak till gigantisk malle så kände jag en minioritet med BC – för troligen första gången!
Men roligt hade vi.
Framförallt var det roligt att se de tre (Jippo 2-årig border collie, Ruben 1-årig malle och Indie 6 månaders malle) busa ihop!
Trots att Ruben och Indie är unga så blir det så allvarligt vid dragkamp.
Jippo-trams hänger och skuttar runt i en kant på leksaken och de gula djuren står tunga i kroppen och agerar ankare. Visst blir det fart då och då, men när det väl är kamp så går det ut på att agera bromskloss mer än att ”kampa”.
Lustigt hur rasbetingat det hela är.
På bilden Emil, Lolli och Pelle.
Skulle gissa att den är tagen runt 2007 då Jessicas Lolli var i samma ålder som Indie är nu.
Heldag med lydnad
Lydnads-pappa
Vid halv 10 på förmiddagen hämtade pappa (Tomas Mohlin) upp mig och Jippo för kurs i tävlingslydnad med inriktning innan och mellan momenten!
I andra ord hur föraren behåller hundens focus och vilja under inträde på planen, samt hur man jobbar in hunden mellan momenten.
Det var en total grupp på 7 deltagare för pappa.
Både raser, förare och tävlingsklasser var väldigt mixade. Men informationen var nyttig för samtliga. Vet hur jag själv satt och reflekterade både över Pelle (elitklass) och Jippo (klass 1), och hur jag där skall arbeta mellan momenten beroende på hund.
Det hela gick riktigt bra och Jippo är bara för underbar! Blicksläppen är snart obefintliga och positionen toppen!
Plötsligt gillar jag fritt följ?!
Till våren blir det lydnadsstart för Jippo.
Tanken var nu i december men jag har bestämt mig för att lägga en finslipad grund istället för att jäkta ut på plan.
Målet är att ta LP1 (tre förstapris (uppflyttningar) i klass I = lydnadsdiplom klass I) och start i klass II under kommande år.
Sedan blir det även självklart en del freestyletävlingar, agilitytävlingar, vallning och sök för killen.
Jippos morgondag
Imorgon åker vi ut i skogen för sökträning (vilket också brukar bli närmare heldagar) ihop med mamma och sökgänget.
Det var ett tag sedan nu och därmed lite extra nyfiken på vad Jippo kommer ihåg.
Efter att jag flyttat hemifrån och därmed inte behöver leva med dem till 100% – så är det underbart med ”hundföräldrar”!
Övertaggad papillon?
Att träna med Emil är ofta en fröjd – framförallt för omgivningen.
Ja ok – jag har också kul, trots att det är tokerier hunden håller på med!
Emil var idag liiiite för peppad på ett fritt följ!
Kan lugna er lydnadstokar med att hunden gick ordentligt i slutet av passet!
Jippo ala lydnadsjycke?
Har ju helt glömt att berätta det här på bloggen!
Jippo och jag har nu börjat träna privat för pappa (Tomas Mohlin) i tävlingslydnaden!
Tanken är att vi debuterar klass I i januari, eller möjligen till Österåkers lucia-cup i december.
Vi finslipar för närvarande på fria följet, då störningar orsakar blicksläpp.
Så på hemmaplan är det för närvarande damsugning av Joel (sambon) runt Jippo och mig under tiden vi sitter med kontakt.
Undrar vad grannarna tror när de går förbi fönstret?
Ute tränas marchansprång med gigantiska belöningar efter att jag fick kommentaren ”karamelltant” av pappa.
Ibland är det bra härligt att ha föräldrar med samma intresse och yrke!
BC som BC? Inte en chans!
Jippo är verkligen underbar i träningen!
Pelle har aldrig riktigt fixat att göra ”fel” under inlärning, då säckar han ihop alternativt blir frustrerad och stressad.
Jippo tar i MER och försöker hårdare om han inte får sin belöning! Vilket är en av de få egenskaperna jag saknat hos Pelle.
En sån underbar känsla när Jippo sitter klistrad vid min sida och ger allt!
Jippo må vara defintionen av ”mycket hund” men därmed även ”mycket potential”!
Underbara jycken kan ju ta sig hur långt som helst!
Bild: Pappa och hans malle Lava
Att bo i en flyttlåda
Just nu känns vårt hus som ett lagerhus fullt av flyttkartonger!
Med nästan alla helger uppbokade och flytt den sista september så satte Joel och jag fart tidigt med att börja packa.
Några kartonger om dagen var vårt mål och det har vi nästan lyckats hålla.
Så med halva huset nerpackat så känns det tomt! Några rum på övervåningen ekar och måltider äts i vardagsrummet då köksbordet är nermonterat för att få plats att stapla kartonger.
Allt som inte används regelbundet packas ner, men det blir lite problematik när det är något man söker såklart.
Bland annat ska jag ge ett försök till att hitta min kurs-CD med mixad freestylemusik till kursen på onsdag, som jag vet ska ligga i någon av de 10 senaste kartongerna, det blir ett mindre kul projekt att hitta.
Men snart är det dags att packa upp allt i vårt nya hem vilket bara känns underbart!
Vår nuvarande standardslinga i skogen i Huddinge med hundarna byts ut till rundor längst kanalen i Åkersberga eller skogen en bit bort.
Vi halverar resvägen till jobbet, och får nu en kvarts gångväg till hemmaklubben Österåkers BK. Kanske kommer jag då igång bättre med agilityträningen? Lydnad och freestyle behöver jag ju ingen brukshundklubb till, men agilityn blir svår utan hinder och den träningen blir därmed sällan av.
Det blir även närmre till både Joels och mina familjer, och de flesta av våra vänner bor i norrort. Det känns verkligen som att allt blir närmre och till det bättre!
Det som känns mastigt med själva flytten är dock att flytta alla akvarier! Invånarna är ganska kännsliga för hastiga vattenbyten och det är svårt att frakta akvarier med vatten i då de är tunga nog som det är! Hoppas att de fixar det i alla fall och jag får börja med bara lite vatten i, för att fylla på successivt.
Egna får till våren?
När hela flytten är klar och allt hektiskt släppt har jag även tankar på att kontakta kommunen och titta omkring för att hitta lite mark att hyra och därmed till våren införskaffa en liten grupp egna får!
Vore kul att komma igång bättre med vallningen och ha tillgång till egna får för att träna i min egen takt.
Kontrollfreak och djurmänniska som jag är vill jag gå långsamt fram och aldrig känna att jag tröttar ut fåren eller stressar dem i träningen. Så jag vill ta min träning lugnt och behagligt utan tidspress.
Blir det egna får till 2012 så tror jag nog att jag även får med Annie Björklund på delägande av dem då vi har ganska samma syn på djurvård och hantering, plus att hon kan få sköta klippning av päls och klövar då det var ett bra tag sedan jag gjorde det! Även Danne (Daniel Lindén) verkar mycket intresserad, och idag har vi spånat fram och tillbaka en hel del.
Har även ytterligare tre personer i åtanke med border collies som kan vara intresserade att hoppa in på delägande av fåren.
Det optimala hade ju verkligen varit om man är ett gäng på fåren för att lätta ansvaret men fortfarande känna att man har tillgång.
Jag har allt annat än bråttom med vallhundsprov för Jippos del (nu 1,5 år) men någon gång ska det ju bli av!
Skulle egna får finnas i bilden känns det hela inte fullt så långt bort. För närvarande blir det hela väldigt oregelbundet och dyrt, och därmed måste annan lösning ordnas, och detta skulle verkligen passa mig perfekt!
Hundbyte
Plötsligt ligger en ”liten” malle vid fötterna istället för mitt trefärgade yrmåln Jippo.
Mamma har lämnat landet för en veckas semester och tanken var att Sanna skulle passa hennes malle Ruben under tiden mamma är borta.
Söndag morgon skulle hon resa och under lördagskvällen var Jippo och Emil hos mamma då Joel och jag skulle på kräftskiva.
Jippo och Ruben hade som vanligt störtkul ihop men på något vis lyckades Ruben skada sig under leken.
Så med en bandagerad Ruben blev det svårt att släppa honom till Sanna där han ihop med Sannas tervtik leker som besatt.
Lika gällde här, då Ruben och Jippo har för kul ihop.
Så det gick varken att lämna Ruben till Sanna eller mig – då unghundar ihop har lite svårt att ta det lugnt.
Så istället omorganiserades det ytterligare! Jippo åkte till Sanna – och Ruben hit!
Pelle och Emil är tråkiga gubbar i jämförelse, och det hela blir betydligt lugnare för Ruben och hans skadade ben.
Inte heller tvivlar jag en sekund på att Jippo skulle få tråkigt hos Sanna och hennes terv Alice.
Så i en vecka har vi malle i huset. Ovant, klumpigt, ungt och stort är nog min summering för tillfället!
Lydnadsträning
Lydnadsträningen är i fyll gång och börjar bli riktigt fin!
Jippo känns som ett lokomotiv i positiv benämning.
Störningen har successivt börjat plockas på och hittills är jag nöjd med resultatet.
Ställandet är långt ifrån klart, men resterande moment behöver bara finslipas och sen är vi klara för tävling!
Joel körde Pelle och rutan (elitens) tränades idag för bättre flyt då Pelle drar mycket mot rutan istället för första kon.
Emil fick köra lite fritt följ men då han var för taggad så blev det några varv på agilityplan istället, och där börjar slalomet få rätt snyggt flyt! Kanske blir någon tävlingsstart där trots allt även med Emil!
Vallningsbilder från Gotland!
Sent tisdag kväll anlände Annie, jag och våra två trefärgade killar till nynäshamn efter en underbar vistelse på Gotland!
För min och Jippos del innebar det vallning av får (från stora flockar oinvallade tacklamm till gamla bestämda baggar) och nöt i 4 dagar.
Vi har utvecklats otroligt och allt har jag att tacka Björn och hans familj för!
Jag har under dagarna fått fina kommentarer om Jippos djurhantering där han anpassar sig väl efter djuren, inte ”dummar sig”, men ändå klarar att lösa situationer med tjuriga djur.
Jag själv föredrog dock att valla på baggarna och korna. De rör sig långsammare och är stabilare i träningen, även om de då istället har en hel del åsikter om hur saker ska – eller kanske framförallt inte ska gå till…
För Annies del gick resan ut på att tända (visa intresse för fåren) Buffen i hagen, vilket de lyckades toppen med! Grattis!
Nedan hittar ni bilder från vår underbara resa.
(klicka på bilderna för större format, eller håll muspekaren över för beskrivning)
Arbete innifrån
Idag var tanken att vi skulle hjälpa till att mönstra (betygsätta ullkvalitet, vikt och hälsa) en grupp tacklamm.
Men efter att vi vallat in alla får (jippo fick hjälpa till att driva in) i fållan så kom regnet!
Pälsen kan då inte bedömmas så det var bara att släppa ut dem igen.
Istället åkte vi hem och Annie och jag sätter oss nu i värmen framför en instruktionsfilm om vallning – så nu blir det hjärnhympa för oss istället!
Dag 1 nöt och fårvall!
Här kommer snabb summering efter första dagen på Gotland!
Vi inleddes på en tur runt olika betesmarker utspridda över området. Björn har över 300 tackor + lamm samt 50-tal kor.
Vi fortsatte sedan dagen med vallning i en 25 kvadratshage med ungtackor vilket gav fina resultat för jippos drivande.
Buffen skulle tändas och förstod vissa delar av det hela.
Därefter begav sig Annie och jag oss av till häst! En närmare två timmars ridtur senare hade vi båda känningar för träningsvärken vi kan räkna med de två närmsta dagarna i ljumskarna..
Det vankades middag och med direkt följd av att flytta korna till ny betesmark, och där fick jippo agera drivande kraft ihop med Björns två tikar. Jag vågade inte släppa för större flankeringar, men att styra honom lätt och driva bakom en stor flock kor var rätt mäktigt! Och att se att grabben klarar det så väl – var ren glädje!
Vid kvällsprommisen stannade vi åter till hos ungtackorna, där Buffen visade större förståelse och Jippo fick repetera dagens övningar.
Att bo som Björn och hans familj hade ju verkligen varit en dröm! Och är så otroligt glad för möjligheten att få testa på det livet, om än bara för några dagar!
Gotland – vallningshelg
Nu sitter Annie och jag med varsin trefärgad blöt border collie vid fötterna på färgan mot Gotland!
Fyra dagars intensiv vallning väntar på ön innan vi åker hem mot Stockholm igen på tisdag.
För jippo och mig blir det att fortsätta träna grunderna, och övningar vi fått tilldelade under senaste kursen för Eva.
Annie åker för att tända Buffen som nu är närmare 5 månader.
Tanken var att Annie även skulle låna Pelle, då Buffen inte ska träna några längre stunder, men då Pelle är mysteriskt sjuk och får antibiotika så får han stanna hemma med sambon och Emil.
Än syns varken förbättringar eller försämringar för Pelle, men vi hoppas att hältorna börjar ge sig och vi får återgå till vårt arbete och träning.
Leta-cup och akvaristiktönterier
Det känns som dagarna flyger förbi för närvarande, och jag hinner inte riktigt med allt jag skulle vilja.
Helgen spenderades med att hjälpa min mor med att måla om taket i sitt hus. Hon är någon form av ”vitfenatiker” och nu fick även taket sin färg därmed.
Måndagen spenderades på Österåkers BK med leta-cup där Joel deltog med Pelle, mamma med Ruben (malle 7 månader) och jag med Jippo.
Jippo visade klart och tydligt att han nu förstått det hela – till skillnad från förra gången då han envisades med att hämta pinnar.
Underbar kännsla när poletten ramlat ner!
Denna gång fick han in 6 föremål på 4 minuter med mig stående utanför rutan. Vi behöver dock uppenbarligen träna på metall, då han inte plocka metallsleven denna gång heller.
Akvaristiktönterier
Mitt intresse för akvaristik kvarstår och ett större akvarie har införskaffats (igen). Så numera är burkarna på 260, 170, 160 och 54 liter, men det sistnämnda står för närvarande tomt då de inneboende fick större akvarie.
För någon vecka sedan tog vi hem en ytterligare Axolotl. Vi har länge varit på jakt efter en vuxen hona (har två hanar hemma (oavsett namn)). Då en yngre snabbt skulle bli uppäten i vårt akvarie.
Dock har sällan zoobutiker äldre djur, men tillslut hittade vi en blocket annons med en ensam Axolotl. Dock är den tyvärr i rätt dåligt skick och gälarna har krympt mer än vad jag trodde var möjligt, och det allmäna tillståndet är något försämrat. De två axolotlarna på de högra bilderna är av samma färg (vit/Leucistic, den vänstra golden albino) och skall se mycket lika ut.
Den sannolika orsaken är för mycket syre i vattnet, och med sina 5 år på nacken så har gälarna näst intill försvunnit.
I vilket fall så kunde jag inte låta bli att hämta hem kraken, och vi hoppas nu att gälarna och kroppens glans återfås ihop med Axel och Lotta (de två övre bilderna).
Dessa krabater är rätt svåra att könsbestämma och det syns främst runt parningstid, så ännu är jag inte säker på vår nya axolotls kön, och den går därmed under samma namn som i sitt förra hem – Alien (bilden till höger).
Lustiga gubbar i skogen!
Sökträningen är i full gång och lördag till söndag spenderades i åkersberga för att köra gruppträning i skogarna.
Pelle har tränat av och till de senaste åren och tycker det är ruskigt roligt!
Jippo som är ny på det hela tycker gubbarna i skogen är himla latjo folk!
Övrigt i gruppen finns mammas mallepojk, en tervtik samt en schäfertik. Alla ganska nära jippo i ålder.
Lyxigt nog har vi även tre extra figgar utan hund.
Förutom sökträningen denna helg så har vi även två powder pufftikar som vi passar till måndag. Lilla nemi och Zelda! Med dem kör jag ingångar för fria följet och det är lustigt hur olika flickorna är, både när det gäller inlärningen och träning, men även vardag och humör!
Vallning
Två privatlektioner är nu avklarade med lilla jippo.
Vi har bytt instruktör, plats och får, vilket passar oss betydligt bättre. Då jag tog paus från vallningen eftersom jag tyckte det hela var för ”skrikigt och panikigt” och jag aldrig riktigt fick kläm på det hela.
Men med ny instruktör och andra metoder så kände jag äntligen kontroll! Otroligt lugnande!
Om två veckor bär det av till Gotland för fyra dagars intensiv vallning, och jag känner att jag har övningar och tankar att där kunna praktisera i mitt eget tempo.
Underbara hund som påbörjat sin träning i freestyle, rallylydnad, uppletande, sök, lydnad, agility, spår och vallning. Samt tävlat de tre förstnämnda på sina 1,5 år.
Leta-cup!
Idag beger vi oss till åkersberga för att delta på andra tillfället (var tyvärr inte med på första) på leta-cupen som ÖBK årligen arrangerar. Och som det låter är det en cup i uppletande på fyra tillfällen.
Joel deltar med pelle och jag med Jippo. Vi får se om emil kanske får vara med, det beror på vilket humör han idag är på, han är inte alltid sugen på att apportera. Varmt välkommen att göra oss sällskap, det hela börjar klockan 19:00!
Imorgon är det dags för privat lektioner och onsdag samt torsdag blir det vallning. Till helgen blir det inte mindre än 5 (!) hundar hemma då vi passar lilla Nemi och Zelda fredag till måndag.
Fullt upp som vanligt – vad annars?
trickhundar.wordpress.com 